Bella var en drottning! Bella var en självklarhet på vårt Bed and Breakfast! Alla älskade henne, hon skrämde ingen, varken hundrädda eller små barn. Hon var vänligheten själv.
När vi (Ingemar och Marie) träffades hade Bella just flyttat in hos Ingemar. Marie hade sin dvärgschnauzer Stella och tillsammans blev vi en liten familj.
Det var aldrig tänkt att Ingemar skulle ha hund. Det bara blev så.
Bella kom från Spanien. En gatuhund av obeskrivlig sort - en på miljonen . Hon kom till Arlanda till en familj som valt ut henne - men som - när Bella kom till Stockholm - inte längre hade möjlighet att ta emot henne.
Bella hamnade i ett tillfälligt "genomgångshem". Eftersom Bella inte kunde lämnas ensam hemma, följde hon med sin tillfälliga matte till jobbet, som också var Ingemars arbetsplats.
Man hittade inget nytt hem åt Bella, och efter tre veckor övervägde man att skicka henne vidare till Tyskland i jakten på ett nytt hem.
Så blev det inte. Ingemar kunde inte acceptera att ett djur skulle skickas runt över hela Europa.
Bella flyttade in hos Ingemar. Och blev hans drottning. Andra hundar busar och trilskas och.... Men Bella var verkligen en drottning. Hon var vänlig mot alla, Hon gick med på att bli lämnad hos i stort sett vem som helst, och fann sig alltid väl tillrätta, så länge hon inte behövde vara ensam.
Hela Ingemars liv, och så småningom hela "familjens" liv kretsade runt Bella. Något i hennes förflutna gjorde att hon inte klarade av att bli lämnad ensam, förutom i bilen, för där var hon alltid trygg.
Alla möten, utflykter och resor, planerades alltid efter Bellas (och Stellas så länge hon fanns med oss) bästa. Parkeringsplatser valdes alltid med omsorg. Parkeringshus för att skydda mot kyla eller sol, om det var möjligt och....
En husbil fick bli semesteralternativet, för då kunde vovvarna följa med. Med varsitt pass reste hundarna med oss många mil, till Kroatien, Baltikum, Norge, Tyskland och en mängd andra länder.
Överallt farscinerades folk över Bellas utseende, henne päls och färg och hennes lugn.
Bella var ingen lydnadschampion, Hon skötte sig jämt, kunde alltid vara lös, lämnade oss aldrig, bråkade aldrig med någon, men att lyda vanliga "hundkommandon" var inte hennes grej. Hon var otroligt klok. Kom vi till en konstig trappa, en gungande gångbro eller någon annan ovanlig passage, visade vi bara henne var hon skulle gå - så passerade hon vilket hinder som helst, med ett självklart lugn. Hon löste alla problem som hon behövde för att ta sig dit hon ville.
När Stella "fnattade" på och lekte med alla sina pip-leksaker och mjukis-djur tittade Bella på henne med ett förvånat uttryck. En gång försökte hon sig på Stellas lekar vilket resulterade i att hon på några nano-sekunder hade slaktat ett av mjukis-djuren i smådelar medan vi tror att hon funderade på vad nöjet i denna aktivitet kunde finnas....
Hon var en drottning och en livsnjutare. Hon kunde ligga hela dagen i solen och titta på oss när vi arbetade i trädgården.
Hon älskade att springa. Ett öppet fält tände alltid något i henne, och hon sprang, bara sprang runt runt runt och verkade så lycklig över alla stora grönområden.
Bella gosade gärna, men bara när hon själv ville. Hon var en drottning och fick det liv en drottning förtjänar.
Bella var ett år yngre än Stella. För mindre ett än år sedan orkade inte Stella längre. Det var otroligt tungt att ta bort Stella, som hunnit bli 14 år, men Bella fanns ju kvar. Bella höll oss kvar i alla hundägar-rutiner. Bella ändrade delvis sina vanor när Stella dog. Hon slutade bland annat helt att komma ned till gästernas frukost efter att Stella gått bort.
Bella var pigg, livlig och strålade av energi. Hon borde ha blivit hundra år, minst.....
Men, åldern kom ifatt även Bella. I somras började hon få svårt att sätta och lägga sig. Vi fick tips på medicin och det hjälpte. Men de sista veckorna såg vi en förändring och det sista dygnen gjorde att vi var tvungna att ta det svåra beslutet.
Det kommer att bli otroligt tungt! En enorm saknad. Våra hundar finns med överallt, i våra bildspel, i våra broschyrer, på hemsidan, i gästernas hälsningar i vår gästbok och.....
En fantastiskt fin vän har lämnat oss och vi är tacksamma för de år vi fick tillsammans.
Tio fina år tillsammans (Bella uppskattades vara fyra år när hon kom till Sverige). Tack Bella!
Det är inte utan att det känns väldigt tomt och konstigt, att nu är det bara vi.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar